torsdag 23 mars 2017

Tiden är inte än


Bokens titel: Tiden är inte än
Författare: Elin Boardy
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2017
Antal sidor: 274

Utan att avslöja något väsentligt, kan jag säga att bokens inledande och avslutande stycken är oerhört tydliga inlägg i debatten kring de flyktingströmmar som Europa sett de senaste åren. De handlar om viljan att ta sig bort från det som hotar ens liv, att få lämna det fruktansvärda bakom sig - och om drömmen att hitta ett nytt liv, känna gemenskap och få komma hem.

Elin Boardys roman "Tiden är inte än" är bland det vackraste jag läst på länge. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är så tilltalande, men historien är avskalad och minimerad, språket så enkelt och poetiskt. Det är lätt att leva sig in i vandrarens liv, hon som flyr från Sverige och därefter till fots tar sig genom norra Europa. Allt hon får se på vägen, människorna hon möter. Värmen, omtanken, men också hoten och våldet.

Det är 1300-talets mitt och pesten härjar. Urskillningslöst slukar sjukdomen hela gårdar, byar, små samhällen och stora delar av städerna. En tredjedel av Europas befolkning beräknas ha dött i pesten, har jag förut läst. Den unga kvinnan kallar sig Sigrid, för det var vad hennes mamma hette och vad hon själv skulle kunnat kalla en dotter om hon fått någon. Sigrid är på flykt, men vi vet inte riktigt varför eller varifrån.

När hon efter en färd över havet går iland i det som är dagens Polen, byter hon om till manskläder och börjar ömsom kalla sig Olof, Jon eller Amund och vandrar på de upptrampade stigar och stenlagda vägar som leder från Danzig till Kraków, via Prag till tyska Dresden och Erfurt och vidare österut.

Ingenstans hör hon hemma och ingenstans kan hon egentligen stanna. Likheterna är stora med våra dagars romer som tigger utanför affärerna och med syriska familjer som vandrar tvärs igenom ett illvilligt Europa för att hitta en fristad.

På sin väg träffar vandraren gycklare, nasare, pestläkare, nunnor, skarprättare, skurkar, knektar, borgare och bönder. Medeltidens människor möts på gator och torg, i ölstugor och på enkla värdshus.


Bilden av den underbara dräkten har jag lånat från alternaliv.se

Jag tycker särskilt mycket om att vandraren växlar roller så fort hon är Sigrid och klär sig i sin långa figursydda klänning och sitt huvuddok eller då han är Olof, Amund eller Jon iklädd hosor och vid kjortel och struthätta. Det blir dels väldigt tydligt hur olika människan behandlas beroende på om det är en man eller en kvinna, och dels blir berättelsen mer allmängiltig - det handlar om flykt och utanförskap och en vilja att överleva, mer än om kön.

I små, små glimtar av de platser vandraren passerar får vi en inflikad pratbubbla om vad som kommer att hända där i vår tid: "ni vet - och jag, författaren, vet - men vår vandrare här har ingen aning om vad som kommer att hända". Det är ett avbrott i romanens flyt, störande och samtidigt för tanken hisnande. Århundraden passerar, människan är sig lik.

Mitt foto: Gröna ylletyger var vanliga, men ett blåfärgat var något extraordinärt. Jag förmodar att bokens blå omslag kommer sig av de blå tygrullar som vandraren fraktar från en stad till en annan.

Mitt omdöme: Jag nöjer mig med att konstatera att den här boken får etiketten "Favorit!" av mig och att jag starkt misstänker att Augustprisjuryn kommer att säga detsamma...

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Tack till förlaget för recensions-exet och till författaren för den fina hälsningen inuti. Jag blev mycket glad för bådadera.


måndag 20 mars 2017

Tematrio: Bildbevis på vårens ankomst

Ytterst förvånad blir jag av Lyrans tematrio idag, för den handlar inte alls om böcker! Istället ska vi ange tre vårtecken som vi sett. Eftersom jag älskar att fotografera svarar jag med bilder (observera att om du klickar på bilden så ser du fotot mycket större):


De här två fina hittade jag simmandes intill varann i ån i förrgår. Nog för att många svanar stannar i Sverige över vintern, men i vår lilla å har jag i alla fall inte sett dem under vintern.


Imorse hittade jag den här blåsippsknoppen - och en mängd andra. Men det var kallt och snöade idag, så jag såg ingen som hade slagit ut.


Samtidigt som jag låg på knä för att plåta blåsippan, såg jag det här ekollonet som just hade spruckit och ska börja gro. Vilken fantastisk resa - från litet ekollon till mäktigt träd!


Det här får väl räknas till överkurs och inte inkluderat i tematrion, eftersom det är en odlad blomma. Inte desto mindre blev jag så glad när jag såg den i förmiddags. Säkert en gammal planta som min mormor satt för evigheter sedan.





söndag 19 mars 2017

Hela kakan


Bokens titel: Hela kakan
Författare: Kakan Hermansson
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2017
Antal sidor: 143

Jag vet inte egentligen vem Kakan är. Om någon hade sagt Kakan till mig innan jag läste den här boken, så skulle jag nog gjort associationerna "knallrött läppstift" och "högljudd typ", dock inte nödvändigtvis i den ordningen.

På Wikipedia får jag lära mig att hon är en person som varit med i teveprogrammet Jills veranda (där hon tydligen skakat om Jills konservativa, amerikanska gäster), Morgonpasset i P3 (det måste väl vara där jag har hört henne?), långköraren På spåret (tillsammans med sin far, som jag för övrigt inte heller känner till.. och man får inte veta hur det gick för dem), pratat i Sommar i P1 (brukar vara en stor grej!), agerat som någon sorts sidekick i Idol (ett program jag aldrig frivilligt skulle titta på) och miljoner andra grejer. Och så är hon DJ, keramiker, ståuppkomiker och radikalfeminist.

Jisses, vad en del människor hinner med mycket! Men det är inte allt.

I boken får vi veta att hon också är lesbisk och tjock och har ADHD, alla tre egenskaperna (okej, inte egenskaper, men ni fattar vad jag menar) är väl var och en för sig tillräcklig för att bli mobbad i skolan eller konstant uppmärksammad eller alltid ifrågasatt eller något annat negativt. Människor är inte alltid snälla mot dem som sticker ut - och Kakan är nog en sån som det är tacksamt att vända sina primitiva aggressioner mot om man är typen som gillar att "hata" folk man inte ens känner.

Själv bryr jag mig inte ett dyft om vem Kakan Hermansson ligger med, hur många kilo hon väger, vilka kändisar hon jobbat med, om hon har koncentrationssvårigheter eller vad. Det som är intressant med henne som offentlig person och som författare är att hon är radikalfeminist.

Jag kallar mig själv för feminist och är stolt över min ringa insats för alla människors lika värde; jag försöker så gott jag kan att inkludera alla och kämpa i det lilla för min övertygelse. Jämfört med Kakan framstår jag dock som så... bla-ha. På något vis väger det nog lite tyngre att vara ung och arg. Och gärna homosexuell (och jag föreställer mig att det är närmast obligatoriskt att vara kommunist eller rösta på FI) och någon som syns.

Jag är bara en blek kopia, det ser jag också, men jag gör vad jag kan för att förändra världen, även om det bara är i min omedelbara närhet.

Men vilken usel bokrecension! Åter till ämnet: "Hela kakan" är en lättläst, grymt feministisk bok som lyfter fram viktiga sidor av tjejers och kvinnors vardagsliv i skuggan av männen. Det är också en berättelse om Kakans uppväxt, vilket gör det hela så mycket mer personligt och begripligt än om det bara varit en pamflett, ett stridsrop.

Jag gillar det här! Det är ganska så spretigt och dåligt sammanhållet, det borde ha redigerats bättre och man skulle ha rensat ut alla underliga och felaktiga stavningar - men om vi bortser från det, så är det intressant läsning. Om kvinnors rädsla för mäns våld, om patriarkatet förstås, om hur behagsjuka vi kvinnor fostras till att vara, om våra tuktade röster och kroppar, om hur vi tacksamt nöjer oss med att Sverige är mer jämställt än andra länder.

Mitt omdöme: Du kanske inte vill bli radikalfeminist, men vill lära dig mer om feminism i dagens Sverige? Då är det här en bra och lättläst bok som förklarar varför kampen ännu inte är över.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET

Tack Kakan för den fina hälsningen och tack förlaget för recensions-exet!

fredag 17 mars 2017

Erkänner, jag är en ytlig person


Ett fantastiskt vackert bokomslag!

Jag ser att mina bokbloggarkamrater är med i någon sorts utmaning om bokomslagens betydelse för inköp. Är det ens en fråga, tänker jag?

Såklart spelar omslaget en enormt stor roll. Jag läser visserligen böcker med fula omslag, för att jag känner till författaren eller lockas av baksidestexten - SÅ ytlig är jag inte så att jag inte kan bortse från ett fult omslag, men det spelar roll för mig hur boken ser ut! (Se bara på hur jag hängde upp mig på Liane Moriartys omslag, några blogginlägg längre ner på sidan.)

En snygg bok är den som har ett omslag som inte är plottrigt, överdesignat, fullt med citat - utan rent och enkelt. Här är sju omslag som jag gillar. De passar innehållet (tror jag, har inte läst alla) och är tydliga, enkla, sobra. Mycket tilltalande!








En ful bok har gärna ett collage (får rysningar av sånt), glitter och guld och mycket pastell (hu!), blurpar (citat vad andra tycker om boken), cirklar med uppgifter om hur många veckor boken legat på topplistorna, konstiga typsnitt som man undrar var formgivaren har hittat...

Den ska gärna ha några underliga perspektiv på bilden eller texten, oproffsiga foton samt något som är omotiverat utsuddat. Om man vill kan ju också designa sitt bokomslag så det ser ut att komma från Jehovas Vittnen... med lyckliga människor av alla hudfärger och ett inklippt lejon... Här kommer sju exempel på böcker som jag ryggar tillbaka inför och helst klär in i barnens skolbokspapper:








Jag skulle kunna starta en ny blogg bara om bokomslag, inser jag. Tyvärr skulle jag antagligen bli alldeles för hård och otrevlig i mina omdömen och behöva skriva under täcknamn. Det finns för många fula bokomslag i världen.

Öppnas i händelse av min död


Bokens titel: Öppnas i händelse av min död
Författare: Liane Moriarty
Originalets titel: The Husband´s Secret
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2017
Antal sidor: 346

Jag gillar tanken på att ens liv kan ta en fullkomligt annan riktning bara för att man gör ett enkelt val i vardagen, ni vet, lite som i "Sliding Doors".

Hela tiden böjer sig våra liv fram och tillbaka i olika riktningar beroende på de val vi gör. Jag tänker på det rätt ofta. Särskilt när man ser hemskheter på nyheterna, då blir det så tydligt att andra också resonerar så - det vill säga, de lyckliga som klarat sig levande därifrån:

"Om jag inte hade gått på det här discot som skulle börja brinna.
Om jag inte hade följt med min pojkvän till den här restaurangen där taket rasade in.
Om jag hade tagit nästa färja istället för den här som sjönk.
Om jag hade lyssnat på min mamma och klivit av vid förra hållplatsen, inte den här där machete-mördaren stod och väntade..."

Nästan alltid får vi höra sånt som att en skolklass bokade om sin klassresa i sista sekund - och hamnade på just det flygplan som sedan störtade i otillgängliga bergstrakter eller kapades av en dåre.

Romanen "Öppnas i händelse av min död" är betydligt mycket bättre än jag hade föreställt mig (jag är skeptisk till bästsäljare som "har legat etta på New York Times lista i femtioelva veckor"). Den bygger på två grundtankar: den ena att våra liv hela tiden avgörs av slump, sammanträffanden och små val som i stunden inte verkar viktiga, den andra att vi alla bär på hemligheter som ibland är helt meningslösa men ibland kan kasta omkull hela ens tillvaro och även förstöra livet för andra.

Vi är i Sydney, Australien, i nutid och vi får lära känna en massa människor som på olika sätt påverkar varandras liv och flätas ihop mot sin vilja. Rachel vars tonårsdotter mördades för 28 år sedan. Tess vars man har en otrevlig nyhet att berätta vid fikarasten på det gemensamma jobbet. Cecilia vars hela liv kollapsar när hon öppnar ett brev adresserat till henne med påskriften "Öppnas i händelse av min död". Kring dessa tre kvinnor och deras stora familjer byggs historien upp.

Mitt foto: Huvudpersonen Cecilia tjänar grymt med pengar på att sälja Tupperware, men eftersom jag inte äger några såna burkar fick det bli en budgetvariant.

Mitt omdöme: En underhållande roman, där författaren skickligt lyckas beskriva en stor mängd människor och deras påverkan på varandra. Men ha inte för stora förväntningar på det där brevet... Det är relationerna som är intressanta, inte makens lätt gissade hemlighet.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET.

torsdag 16 mars 2017

Min makes hemlighet


Jag har just läst ut Liane Moriartys bästsäljande topplisteroman "Öppnas i händelse av min död", som i original heter "The Husband´s Secret" och på nästan alla andra språk har översatts till något snarlikt: El Secreto de Mi Marido (spanska), Ektemannens hemmelighet (norska), Min mands hemmelighet (danska), Le Secret du mari (franska).

Visserligen kretsar boken kring vad som händer när trebarnsmamman Cecilia hittar ett brev adresserat till henne - alldeles uppenbart skrivet med hennes makes handstil - där det står "Öppnas i händelse av min död" på. Ska hon öppna eller inte? Knappast någon spoiler att hon faktiskt öppnar brevet och att innehållet däri förändrar väldigt mycket för familjen, i synnerhet som maken inte ännu är död utan i allra högsta grad levande.

Men att därför välja den titeln på boken är fel, tycker jag. Då har man missat hela poängen att det finns FLERA äkta män som har en hemlighet.

En del av dem får vi veta genast, andra inte förrän långt senare och ytterligare några alldeles på slutet - men det vi kan vara säkra på, är att de män som bokens kvinnor lever med alla har en stor eller liten hemlighet som de ruvat på i årtionden eller i månader.

Boken borde definitivt ha fått heta Makens hemlighet eller Min makes hemlighet på svenska. Det är knappast löjligare än "Öppnas i händelse av min död".


En annan sak är omslaget. Det här är en snillrik roman med många kluriga förvecklingar, en underhållande och lite lagom tankeväckande historia. Allt kretsar kring kärlek, men det är inte sockersött - så varför väljer man att frystorka en rosa ros och sedan ha sönder den?!

På det svenska omslaget har formgivaren tagit bilden från ett engelskt omslag och spegelvänt den och lagt på en mörk bakgrund (kanske för att ta bort lite av det värsta romantikslisket) - men sedan lagt till ett kuvert med en ful påskrift.

Såklart borde det ha varit engelsk påskrift på kuvertet, inte svensk. Detta utspelar sig ju i Australien! Jag kan slå vad om att om historien hade varit planterad i Japan så skulle vi sett tjusiga kanji skrivna med tusch... eller om det var i ett arabland, då skulle vi sett deras vackra alfabet. Men John-Paul i Sydney skriver tydligen på svenska!


Fult omslag och fel titel på den svenska utgåvan, tycker jag. Den översta versionen, av en fjäril som är instängd och kommer att släppas ut, är mer passande även om den också är förskräckligt gullig. Jag skulle velat ha något betydligt svartare.

Är jag den enda som reagerar på att när en kvinnlig författare skriver väldigt kvinnotillvänt om kärlek, sex, familjeliv och relationer - då ska omslagen signalera något rart, pastellfärgat, ofarligt, med softade kanter?



onsdag 15 mars 2017

Snabb respons på kvinnliga vänner:


Pernilla:
Anne på Grönkulla av LM Montgomery (jakten på besläktade själar är ju ett bärande tema i hela serien)
Bridget Jones Mad about the boy av Helen Fielding
Bästisboken av Lin Hallberg
En tesked jord och hav av Dina Nayeri
Flyttfåglar av Marianne Fredriksson
Joy Luck Club av Amy Tan
Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari
Kvinnorummet av Marilyn French
Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson
Stora små lögner av Liane Moriarty
Stål av Silvia Vallone
The bastard of Istanbul av Elif Shafak
+ till viss del Fredrik Backmans böcker
+ väninnekören i Lena Anderssons Utan personligt ansvar



Jag själv:
Augustiresan av Anna Fredriksson
Cirkeln, Eld och Nyckeln (trilogi) av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Hundra omistliga ting av Lucy Dillon
Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist
Niceville av Kathryn Stockett
Norrtullsligan av Elin Wägner
När livet börjar om av Lucy Dillon
Om ni inte börjar leva gör jag slut av Eva Swedenmark
Rosengädda nästa! av Emma Hamberg
Tisdagsklubben av Anna Fredriksson
Underbara kvinnor vid vatten av Monika Fagerholm

Hannele (bloggen Hanneles bokparadis) påminde mig om Lucy Dillons böcker, så jag lade in de jag själv har läst och vet handlar om kvinnlig vänskap.


Ylva:
Alla böckerna om Mma Ramotswe i Botswana av Alexander McCall Smith


Lånat bilden från Tradera...

Monika (bloggen Bokföring enligt Monika):
Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café av Fannie Flagg



Mrs B (bloggen Looking for Mr Goodbook):
Divine Secrets of the Ya-Ya Sisterhood av Rebecca Wells
Joy Luck Club av Amy Tan (två generationer av kvinnors vänskap)
Nervous Conditions av Tsitsi Dangarembgas (kvinnlig vänskap viktig del i berättelsen)
The Color Purple av Alice Walker (kvinnlig vänskap central för huvudpersonens utveckling)
The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood (i alla fall delvis om kvinnlig vänskap)
The Group av Mary McCarthy (komplicerad vänskap bland kvinnor i grupp)
The Sisterhood of the Traveling Pants av Ann Brashares



Helena (bloggen Ms Hisingen):
Big Little Lies av Liane Moriarty
Female of the Species av Minny McGinnis (lika delar vänskap och ny kärlek)
Foxfire av Joyce Carol Oates
Kaffe med musik av Karin Brunk Holmqvist
Maresi - Krönikor från det röda klostret av Maria Turtschaninoff
Panic av Lauren Oliver
Recombinant av Denise Grover Swank och Shannon Mayer
Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg
The Jane Austen Book Club av Karen Joy Fowler
The Poison Tree av Erin Kelly




Stockholms stadsbibliotek:
Att förlora Gemma av Katy Gardner
Bokcirkeln av Elisabeth Noble
De sju systrarna av Margaret Drabble
En sådan gåva av Lena Böving
Lycksökare av Lesley Lokko
Mellan kvinnor av Anita Brookner
Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson
Simone de Beauvoirs hjärta av Ann-Marie Ljungberg
Som en syster av Martha Moody
Sommarsystrar av Judy Blume
Vännen av Gunilla Linn Persson


Anna (bloggen Och dagarna går...)
Stål av Silvia Vallone

P.S. Och så Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, boken som är upprinnelsen till hela detta projekt som min bokklubb drog igång - att hitta böcker där huvudpersonerna och bokens tema är kvinnor som INTE är systrar, och INTE är förälskade i varann, och INTE i huvudsak fokuserar på kärlek (till män) - utan på vänskap mellan två (eller flera) kvinnor.

tisdag 14 mars 2017

Är kvinnor aldrig vänner i böckernas värld?

Igår såg jag på Rättviseförmedlingens Facebooksida en film om en mor och dotter som väljer bland barnböcker och finner att ytterst få innehåller flickor som har ett namn, som pratar (har repliker), som har en ambition (eller ett yrke) - de flesta barnböcker innehåller flickor som är perifera, saknar namn, inte driver på handlingen, inte tillför mycket till berättelsen mer än att de väntar på en prins...

Nu ska man väl i ärlighetens namn påpeka att det inte nödvändigtvis gäller svenska barnböcker - jag vågar nämligen hoppas att vi tänker lite annorlunda här! - och att hela filmen i slutändan är reklam för en bok om banbrytande kvinnor. Men ändå. En hint ger den om hur svaga flickor ofta är i barnens böcker.


Och idag drogs jag in i en mejlkonversation med mina bokklubbsväninnor, där vi kunde konstatera att det finns alldeles för få (skönlitterära) böcker som skildrar kvinnlig vänskap. Diskussionen kom sig av att vi hade valt Elena Ferrantes "Min fantastiska väninna" som bokcirkelbok till i fredags och att vi under den kvällen inte kunde komma på nästan några andra böcker som skildrar ett vänskapsförhållande mellan två kvinnor.


En av bokklubbsväninnorna föreslog då att det borde finnas ett Bechdeltest för böcker, en annan föreslog att jag skulle ta mina bokbloggarbekantingar till hjälp. Finns det ett intresse av att samla ihop böcker där två kvinnor har huvudrollerna i en skönlitterär bok och där deras vänskap skildras? Hur många såna böcker kan vi hitta?

Jag vågar påstå att jag kan hitta många, många böcker där kvinnor är ovänner eller konkurrenter, eller där de är systrar eller mor och dotter, eller där de visserligen är väninnor men det verkligen inte är deras vänskap som är bokens viktiga tema.

Såklart finns det många romaner där det figurerar flera kvinnor och att de interagerar med varann (kanske lite som en sidohistoria eller ett stickspår), men det var inte riktigt det vi var ute efter... Att hitta böcker om förälskelse och kärlek är lätt - att hitta böcker som huvudsakligen beskriver nära kvinnlig vänskap är inte alls lika enkelt.


* Bechdeltestet: En spelfilm som har två namngivna kvinnliga karaktärer som pratar med varandra om något annat än män.

måndag 13 mars 2017

Tematrio: Finns i sjön!

Veckans tematrio gäller böcker vars titel handlar om saker som finns i hav och sjöar. Lyran hoppas att hon gjort det extra knepigt för oss!

Visserligen är det avsevärt mycket lättare att hitta en bok som handlar om havet än en som har det i sin titel. Likaså är det lättare att hitta en bok som har ordet "hav" eller "sjö" eller "vatten" i sin titel än de saker som finns däri - men jag tror att jag har lyckats ändå.

Här är mina förslag:


En nypa salt av Maria Goodin


Eremitkräftorna av Anne B Ragde.

Och här hade jag tänkt lägga in en bok som jag läste som barn, och som jag trodde fortfarande fanns - men hur jag än googlar så kan jag inte hitta den. Den handlade om en sälunge - möjligen döptes den till Rowena eller något sånt? - och omslaget var smaragdgrönt med en vackert illustrerad säl. Tror den var engelsk, översatt till svenska. Men jag kan verkligen inte hitta den, så istället får jag dra till med...


Skattkammarön av Robert Louis Stevenson.

-

UPPDATERING! Tack vare Robert på bloggen Mina skrivna ord så har jag nu fått veta vad boken och författaren hette: Rowena Farre och "Sälmorgon". Jag läste den om och om igen som barn, men tydligen har jag varit dum nog och slängt boken... Den finns inte i min bokhylla i alla fall. Bilden har jag fått sno från nätet.